Frithiofs sagaJ.H. Schubothes Boghandel, 1875 - 416 Seiten |
Inhalt
| 36 | |
| 70 | |
| 84 | |
| 90 | |
| 96 | |
| 102 | |
| 122 | |
| 166 | |
| 288 | |
| 289 | |
| 297 | |
| 311 | |
| 317 | |
| 336 | |
| 346 | |
| 356 | |
| 172 | |
| 196 | |
| 222 | |
| 242 | |
| 254 | |
| 255 | |
| 278 | |
| 357 | |
| 366 | |
| 367 | |
| 380 | |
| 381 | |
| 410 | |
Beliebte Passagen
Seite 26 - På mången sak förlitar sig ungersvennen, men striden pröfvar klingan, och nöden vännen. Nattgammal is tro icke, ej vårdags snö, ej somnad orm, ej talet af knäsatt mö; ty qvinnans bröst är svarfvadt på hjul, som rullar, och vankelmod bor under de liljekullar.
Seite 166 - ... icke i dalen; ligger i mull bleknad och kall för sin kärleks skull, eller hon klagar och blöder, offrad af bröder. — Falk, som han glömt! du skall bli min; jag vill älska dig ömt. Sjelf vill jag mata för egarn vingade jägarn. Här på hans hand virkar jag in dig i dukens rand, vingar af silfver och rika guldklor tillika.
Seite 132 - Säg blott nej, säg nej! Vi tro dig på ditt ord, vi fria för dig, du Torstens son, så god som kungasonen; säg nej, säg nej, och Ingeborg är din!" — "Min levnads lycka hänger på ett ord — sad' jag — , men frukta ej för det, kung Helge! Jag vill ej ljuga mig till Valhalls glädje, och ej till jordens. Jag har sett din syster, har talt med henne uti templets natt, men Balders fred har jag ej därför brutit.
Seite 384 - Frithiofs stolta själ, och örnevingarna på hjelmen sänktes djupt inför den gamle; men han talte fridens ord: "Välkommen hit, son Frithiof! Jag har väntat dig. Ty kraften svärmar gerna vidt kring jord och haf, en berserk lik, som biter blek i sköldens rand, men trött och sansad vänder hon dock hem till slut.
Seite 304 - Och glad tog gästen hornet utav den ädla fru; ej tvenne män det tömde, som männer äro nu; men lätt och utan tvekan, den drottning till behag, den väldige det tömde uti ett andedrag. Och skalden tog sin harpa — han satt vid kungens bord — och sjöng ett hjärtligt kväde om kärleken i Nord, om Hagbart och skön Signe, och vid hans djupa röst de hårda hjärtan smälte i stålbeklädda bröst.
Seite 6 - Valhalla, om gudar och gudinnor alla; Han tänkte: gult är Frejas hår, ett kornland, som för vinden går. Från det kan jag ej Ingborgs skilja, ett nät af guld kring ros och lilja.
Seite 168 - ... rand, Vingar af silfver och rika Guldklor tillika. Falkvingar tog Freja en gång och kring rymderna drog, Sökte i norr och i söder Älskade öder.
Seite 230 - Tor den ena med himlaflamman, den andra vissnar; men lövas en, den andra kläder i grönt var gren: så var vår glädje, vår sorg gemensam, jag är ej van att mig tänka ensam. Nu är jag ensam. Du...
Seite 24 - Främst vörda höga gudar, ty mull och godt, Som storm och solsken, komma från himlen blott. De se i hjertats lönnhvalf, fast det är slutet, Och långa år få gälda hvad stunden brutit. Lyd kungen. En skall styra med kraft och vett; Skum natt har många ögon, men dagen ett. Helt lätt den bättre, Frithiof, fördrar den bäste, Och egg har svärdet nödig, men äfven fäste.
Seite 108 - Balder fans, än tvenne hjertan, hvilka lofva hvarann en trohet, fast som hans. Till himlen mera än till jorden min kärlek hör, försmå ej den! I himlen är han ammad vorden och längtar till sitt hem igen. O, den som re'n der uppe vore! O, den som nu med dig fick dö och segrande till gudar fore i famnen på sin bleka mö!