Samlade skrifter: delen. Fredmans epistlar och sångerBonnier, 1869 |
Häufige Begriffe und Wortgruppen
armen Astrilds Bacchi Bacchus barmen basfiolen BELLMAN beröm hans kalas blef blott Blås botten och klunka Bredström bror bränvin budna allihop butelj båd Cajsa D. C. Fin dansa dito dricka dulcian döden fader Berg fiolen flaskan Flauto flicka fläkt Fredmans Epistel Fredmans Sång Fröjas glas Och prisa glimma gråter gröna Gröna Lund Gubben Gutår gång går hand hatt herr hjerta hufvu't Hurra hvar hvita Håll Hör Judith kallsup kaprioler Karon Klang klinga Klunk i botten Knäpp Korno Korno Korno Kors krogen krögarn Käraste bröder kärlek lustigt Låt Mollberg Movitz Mutter nicka nymf Oboe Pafos peruken plang Pling plingeli Pong pongtuli prutt prål qval re'n ropa röda schäs se'n sjelf sjunga skratta skål sköna slå slår Släng Stolt stop stopet stå systrar säj Tamb Timp Tromb truten Ulla Winblad uppå utaf V:cello V:cello V:cello valdthorn valdthornet verldens värd och beröm Wingmark öfver ögat
Beliebte Passagen
Seite 259 - Tycker du, att graven är för djup, Nå välan, så tag dig då en sup, Tag dig sen dito en, dito två, dito tre, Så dör du nöjdare!
Seite 338 - Fjäriln vingad syns på Haga mellan dimmors frost och dun sig sitt gröna skjul tillaga och i blomman sin paulun. Minsta kräk i kärr och syra, nyss av solens värma väckt, till en ny högtidlig yra eldas vid sefirens fläkt. Haga, i ditt sköte röjes gräsets brodd och gula plan. Stolt i dina rännlar höjes gungande den vita svan. Längst ur skogens glesa kamrar höras täta återskall än från den graniten hamrar, än från yx i björk och...
Seite 7 - Den ena öm, ljuflig, intagande, fin: den andra yr, häftig, förvånande, rik. Att jemföra dem båda, är att jemföra kaskaden, dess språng, dess brusande svall kring fältet, med källan som lent genom ängens sköte ormar sig fram utan dån och bölja.
Seite 5 - Säg icke, kalle läsande man: -»Detta är fel mot språket, smaken» ... Eg skaldens känsla, eg ynglingens hjerta, älska, drick, sjung — och du skall se dessa fel förvandlas till snilledrag, eller skall du ej se dem.
Seite 119 - Ur skrubben kom fram En vindögd madam, Slog harpan i kras Med flaskor och glas. Skoflickarn högg mig — pling plingeli plång — Bak' uti nacken en skårsa så lång. Der har ni saken . . . Pling plingeli plång ! Rättvisa verld ! Nu' frågar jag sist : Led jag ej orätt? »Mollberg, jo visst!
Seite xiii - Det fins ej tid, som dessa toner söfver, det fins ej land, som deras like har. En sång, som växer vild och likväl ansad, bär konstens regel, men försmår dess tvång, till hälften medvetslös, till hälften sansad, en gudadans på gudaberget dansad med faun och gratie och sångmö på en gång! Dernäst hör Lidner! "Grafvens portar knarra på tröga gångjern, domen förestår, och lampans matta sken på marmorn darra, och midnattsklockan ifrån tornet slår.
Seite 275 - Neptuui famn dig frid bebåda! Sömnens gud får icke mera råda I dina ögon, i suckar och tal! Kom nu och fiska — noten är bunden — Kom nu på stunden, Följ mig åt!
Seite 207 - Huv ut på axeln hänger, kroppen sig framåt lutar, nacken den slår och slänger, men, o gudar ... men ... ögat med tårar blänger uppå de granna klutar, som fordom, med dykränger, knäpptes trångt igen.
Seite 214 - Äntligen i detta gröna får du mitt sista avsked röna; Ulla, farväl, min sköna, vid alla instrumenters ljud. Fredman ser i minuten sig till naturens skuld förbruten; Kloto re'n ur syrtuten avklippt en knapp vid Karons bud.
Seite 189 - Ulla, min Ulla, säj, får jag dig bjuda Rödaste smultron i mjölk och vin, Eller ur sumpen en sprittande ruda, Eller från källan en vattenterrin ? Fin. Dörrarna öppnas af vädren med våda — Blommor och granris vällukt ger. Duggande skyar de solen bebåda, Som du ser. i>- (-', A'ke det gudomligt, Fiskartorpet — hvad? »Gudomligt att beskåda!