SkaldestyckenPalmblad & C., 1835 - 175 Seiten |
Andere Ausgaben - Alle anzeigen
Häufige Begriffe und Wortgruppen
Asar bar ditt kors blef blick blixt blod blott Brynhilda bröst böljan böljor bön dag förliden dagar djupan djupet död Eder famn fjerran flod flägt fordna fröjd gamla Gaute glad graf grafven gång går Halleluja hand harpan Herre himlen Hjelten hjerta hjertan Hogne hopp hvar hvars hvilar hård Iduna jorden klang klippans Konung kämpar kärlek lefva lifvet ljud ljus Lord Byron långt magt menskan menskligt milda minne natt Norden Norrska ODALBONDEN Oden Odyssée Ormen långa qval qvällen re'n röst sade se'n sinne sista sjelf sjunga själ Skalden skogen skuggor Sköldmö skön slägte smärta stig stilla stjernor stod stranden striden stund stå stäf suck svall Sveas Svegder svärd såg sång sänkte söner sönk tjäll tröst tusende tyst tårar tänd Uppå hafvet utaf utur Utöfver Valfader Valhall vandra verlden Vikingen vingar vorden vågen våra vårt åter älskar öden öfver öga
Beliebte Passagen
Seite 11 - Den jorden beherrskar har tusende ben Och väl tusende armar dertill; Men svårt är dem röra — min arm är ej sen Att föra ut hvad jag vill. Jag tror ej böljans falska lopp, Som far förutan ro. Den fasta jord, hon är mitt hopp, Hon visar evig tro. Hon närer mig ur sin hulda Lur m, Den tid som mig ödet gaf.
Seite 28 - Vidt hördes midnatts-festens vilda fröjd; Kring borden satt de fagra jungfrurs skara Och mången ungersven, till lekar böjd. Låt bägarn , fyld till brädd , kring laget fara — Skrek konungen — jag är i qväll förnöjd. Men tunga slag på porten störa festen: Låt upp, sad
Seite 1 - Vår konst att njuta är, hans var umbära, Och sjelf sig vara nog, var all hans lära. Om han ej öfvad var att sirligt tala, Hans handslag gälde mer än ed och skrift.
Seite 27 - Han vänder sig ej om vid röstens skall. Hans steg ej vilsefar i skog och dimma; En gud bevarar visst hans fot för fall. I luften höras milda toner simma, Som suckande dö bort mot klippans hall. Så vandrar han med harpan uti händer, Så har han vandrat genom många länder. En sällsam gäst från gråa forntidsdagar...
Seite 20 - Den siste kämpen. i natten tindrar blixtarnas sken; På klippans spets sitter kämpen allen, Det väldiga svärd vid sin sida. En ny tid kommer. Hans tider förgå, Hans styrka är bruten, hans hjessa är grå.
Seite 2 - Hans handslag gälde mer än ed och skrift. Han drog ej agg inunder löjen hala: Hans hand bar svärd, men ej hans tunga gift. Han ej förstod med ord en skuld betala, Och språka om sitt hjertas ömma drift.
Seite 82 - ... goda ega andra, Och nya tjäll kring nejden stå, Der nya slägter vandra. Men, Herre! du Skall, liksom nu, Ock låta då Din sol uppgå, Och skördar pryda jorden. Allt verldsligt flyr, förgår så fort; Ej må vi derför sörja. I lifvet vi din godhet sport, I döden vi den spörja. Ty den på dig Förlitar sig, Af död ej rörd, Skall, som din skörd, .Till dina hyddor samlas.
Seite 26 - ... Skall stå upp på hans stoft, Att de må se den, De kommande folk, Och vandraren säga: Der hvilar han Af de gamla dagar. Derför, Valfader, Tag mig till dig! — I Valhalla Ännu står Ledigt ett rum För den siste kämpen I natten tindrar blixtarnas sken. På klippans spets sitter kämpen allén, Sitt väldiga svärd vid sin sida.
Seite 49 - Till att herrska vidt öfver jorden. Kom sâ en listig, förslagen stam Af Asar ur österns gullport fram.
Seite 31 - Måtte se den dag, Hvarefter hon längtat! Jag vet, hvar jag är. Känner jag icke Det väldiga Svithiods Konungasal? Der "tapprare männer I högsätet sutit, Kung, före dig, Och skalder fordom Stämde opp sången Bättre än jag.