...och höstligt, hvar lnnd blef gnl, hvar blomsterstängel brast, All lif-kn,ft dog i mitt förfrnana sinne, allt mod, all glädje vissnade derinne. "Hvad vill mig verkligheten med sin döda, sin stnmma massa, tryckande och rå? Hnr hoppet bleknat, ack det rosenröda! Hnr minnet grånat, ack det...

...och stjernor mörknade i hast; mitt landskap, nyss så gladt, låg mörkt och höstligt, hvar lund blef gul, hvar blomsterstängel brast. All lifskraft...mitt förfrusna sinne, allt mod, all glädje vissnade der inne. Hvad vill mig verkligheten med sin döda, sin stumma massa, tryckande och rå? Hur hoppet...

...och stjernor mörknade i hast; mitt landskap, nyss så gladt, låg mörkt och höstligt, hvar lund blef gul, hvar blomsterstängel brast. All lifskraft...mitt förfrusna sinne, allt mod, all glädje vissnade der inne. Hvad vill mig verkligheten med sin döda, sin stumma massa, tryckande och rå? Hur hoppet...

...mörknade i hast: Mitt landskap, nyss så gladt, låg mörkt och höstligt, Hvar lund blef gul, h var blomsterstängel brast. All lifskraft dog i mitt förfrusna...verkligheten med sin döda, Sin stumma massa, tryckande och rå? Hur hoppet bleknat, ack det roseuröda! Hur minnet grånat, ack det himmelsblå! Och sjelfva dikten!...

...sol och stjärnor mörknade i hast. Mitt landskap, nyss sä gladt, lag mörkt och höstligt, min lund blef gul, hvar blomsterstängel brast; all lifskraft...mitt förfrusna sinne, allt mod, all glädje vissnade därinnc." Ту värr skulle den svartalf, Tegnér i detta poem omtalar, pä all var med sina dystra...

...och stjärnor mörknade i hast; mitt landskap, nyss så gladt, låg mörkt och höstligt, hvar lund blef gul, hvar blomsterstängel brast. All lifskraft...mitt förfrusna sinne, allt mod, all glädje vissnade därinne. Han kunde ej vidare fatta verkligheten annat än som en tryckande tyngd, en liflös kropp...